22.22 och jag önskar att du vore här

Det är först när jag har gått

femton sexton sjutton varv runt huset,
skrivit ditt namn på alla väggar,
rispat mina handleder mot de vassa kanterna
och skrikit upp mot solen

Som du verkligen försvinner

Med berättelser som aldrig fick bli våra

och en längtan efter regnbågsfärger bakom ögonlocken,

kroppar som gömmer sig i varandra

och dina fräknar skrattgropar andetag
som aldrig fick fastna i mitt hår, stanna kvar

Det är först då jag vågar
greppa en stor sten;
stöta den mot min bröstkorg

Hjärtat tycks ändå ha slutat slå