Det är två månader efter min trettiofemte födelsedag, trädtopparna har blivit gula röda orange och löven virvlar i höstvinden som blivit kallare nu. Jag har virat min randiga halsduk runt halsen, du plockar gula röda orange löv ur mitt hår och Sixten har mina ögon ditt leende och han har precis lärt sig gå och han skrattar så att sockerdrickan bubblar i min bröstkorg när han går genom hav av gula röda orange löv. Det är söndag, höstsolen letar sig in under halsdukar mössor vantar och värmer blek hud, vi går på promenad och letar efter den bästa picknickplatsen. Vi dricker varm choklad med vita rosa marshmallows ur plastmuggar, matar höstskygga ankor med mariekex och turas om att bära Sixten på våra axlar där han vinkar till flyttfåglarna klappar händerna säger mamma, mamma! och pappa, pappa! om vartannat. Du lägger armen om min midja, viskar jagälskardigsåhimlamycket och när höstsolen sedan påbörjar sin nedgång går vi sakta hemåt genom stan för att steka pannkakor bada badkar läsa godnattsaga.
(Önskerubrik av Zahra)
2 kommentarer:
Älskar namnet Sixten, jag hoppas jag också kommer få såna där fina, egna minnen snart!
Jojjo: Åh, samma här! Jag håller tummarna för oss båda två. <333
Skicka en kommentar