Jag vaknar när posten dimper ner på hallgolvet, tror först att det är söndag men inser sedan att det är måndag. Ännu en måndag, alltid dessa måndagar. Jag är trött, alltid så himla himla trött, aldrig utvilad. Jag dricker kaffe, tittar på teve, sätter mig framför datorn, klappar katten, går och lägger mig igen. Det är så mycket jag inte orkar göra. Ringa eller skriva om jobb jag vill ha, skicka iväg ett mejl till någon som fångar mitt intresse på dejtingsidorna. Saker jag inte vågar göra. Fröken livrädd, det är jag. Det är så mycket lättare att krypa in under täcket, än att göra sig sårbar igen.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med bloggen, det märks ju att jag är ganska trött på mig själv och min tillvaro och det finns väl en anledning till varför pastellbloggarna är mer omtyckta. Så det blir nog lite tyst här ett tag, medan jag funderar på saker och ting. Men vi ses när vi ses! <3
10 kommentarer:
Tänker ofta på dig och hur du har det. Saknar dina ord och betraktelser!
Hoppas det händer något oväntat i ditt liv, att du vågar göra de där sakerna du vill!
Känner alltid igen mig i det du skriver, kommer ändå kika in här och se om du skrivit något :) Ibland orkar man inte med de där pastelliga bloggarna, utan vill ha verklighet...
Sen tycker jag iofs att du får det gråaste grått att bli vackert ändå :)
Take care kära Jessie!
Massamassamassamassa kramar!
// Maria
Men nej :( detta är ju bästa bloggen.
Jag har tänkt att jag ska kommentera någon gång men aldrig gjort det. Jag älskar att läsa din blogg och känner igen mig så himla mycket i mycket, utan att riktigt erkänna det för mig själv eller göra något åt det. Jag hoppas du vågar vara modig i ditt liv, och vill bara att du ska veta att din blogg är så himla vacker, på ett helt annat sätt än pastellbloggarna!
Din blogg behövs oxå!! Men det klart du ska orka med den och känna att du vill, skriva för din skull inte för vår. Kärlek & stryka! <3
Tycker som himla mycket om din blogg, som jag snubblade över av en slump. Inte bara för den höga igenkänningsfaktorn, utan även pga ditt fina språk. Hoppas du fortsätter framöver när andan faller på igen.
Emma
Maria: Åh, så glad jag blev för dina fina fina ord, tack snälla. <333 Önskar dig detsamma tillbaka, ta hand om dig. Kram och kärlek!
Marie: Gulle du! <333
Lina: Tack snälla du, vad fint att höra. Och så glad och rörd jag blir! <333
Åsa: Kärlek tillbaka, fina fina du! Och tack! <333
Emma: Så fint att höra, tack snälla. Ja, det kommer nog att komma en text lite då och då iaf. Tack för pepp!
Vad fint, kommer fortsätta titta förbi ibland :) /Emma
Emma: <3333
jag tycker din blogg är bland de allra bästa. du skriver bra och med känsla. pastell är inte min grej i alla fall :)
Moa: Åh tack, så glad blir! <333
Skicka en kommentar