jag hoppas att vi alltid förblir sommarbarn som ser det vackra

Tänk, jag har fått vara din moster i sex år nu. När hann du egentligen bli så stor? Jag minns ju så tydligt när jag höll dig för första gången, då du var en dag gammal och det finaste jag någonsin sett. Senast igår berättade du att du önskade dig en moster som mig, innan du fanns. Och att du hade bett om en ny moster om du inte fått mig. Jag känner precis likadant; för mig är du likt en gåva nästan för bra för att vara sann. Det är så himla roligt och fint att få vara din moster.

Jag känner igen mycket av mig själv i dig, vi har samma humor och det märks att du också har det där fantasifulla och kreativa inom dig. Du har blivit en sådan rolig klok djup omtänksam liten människa, att vara med dig och leka prata busa ihop är bland det bästa jag vet. Som igår, när du berättade att innan man ligger i mammans mage så bor man uppe i himlen och när man sedan blir gammal och dör så flyttar man upp dit igen. Tänk, till hösten ska du börja i skolan! Och du har redan lärt dig att läsa och skriva och att cykla. Och så har du tappat dina två första tänder.

Jag vill lära dig allt jag kan om systerskap sockerdricka i venerna revolt hjärtan som brinner. Jag önskar jag kunde ge dig haven stränderna stjärnorna himlen och allting där emellan. Jag önskar jag kunde bära dig på mina axlar och skydda dig från allt det där som krossar hjärtan resten av våra liv.

Sommaren kommer alltid att tillhöra oss, jag kommer att älska dig resten av mitt liv.