Jag börjar gå mot gamla gator, välkända träd och dofter. Så hamnar jag på gatan som varit min, som varit vår gemensamma. Jag ringer på porttelefonen, går uppför gamla trappor och minnen. Jag stannar framför dörren där mitt namn inte längre står bredvid hans, ger honom en snabb kram när jag kommer innanför dörren och vi skrattar snart åt något som ingen annan skulle förstå. Vi tittar på film, han dricker vin och jag kaffe, vi pratar om allt mellan himmel och jord, jag tänker att han trots allt fortfarande är min vän och det är så jag vill ha det.
När jag ska gå hem träffar jag på några gamla grannar i trappen, det unga paret som bor på fjärde våningen. Hon verkar lite förvånad över att se mig igen, men säger inget, vi hälsar och jag skyndar vidare. För jag ser ju, hon håller en liten liten kopia av sig själv i handen. Det unga paret som bor på fjärde våningen har fått en dotter men inte jag och jag börjar gå med snabba snabba steg mot gatan som är min nu på andra sidan stan och känner hur det bränner bakom mina ögonlock och hur hjärtslagen rusar.
Men när jag kommer hem känner jag hur ett lugn sköljer över mig, hjärtslagen mjuknar något. Jag loggar in på dejtingsidan, skickar iväg ett två tre mejl och känner ett litet litet pirr i kroppen när jag tänker på möjligheten till något nytt. Några timmar senare får jag ett svar som får mig att le, jag tänker att det där med förhoppningar är kanske inte så himla himla farligt ändå.
6 kommentarer:
yes!
Så skönt att höra, håller tummar och tår för att du hittar en fin människa som får dig att må bra och som blir glad av att vara med dig!
vad fint att du kan vara vän med ditt ex, jag försöker också komma dit. (fast vet inte vad det ska vara bra för eftersom vi bor i olika städer, men jag tycker om att höra hans röst)
och lycka till med mejlandet, jag håller tummarna för dig!
malin: <333
Jojjo: tack, snälla gulliga du!
minahistorier: ja, det är fint när det fungerar ju. tack, snälla du. jag håller tummarna för dig med!
!!!!!!
Kulturkoftan: :)))
Skicka en kommentar